Tio teman inom fantastiken, del två

Då kommer här fortsättningen på förra inlägget, om de tio teman inom fantastiken som författaren N.K Jemisin tycker hon sett för lite av och som man som författare kan inspireras av för att skapa mer originella historier.

 

5. Erkännande av fulhet

Hur ofta handlar en fantastikroman om en enligt rådande norm “oattraktiv” huvudkaraktär? Jemisin tycker dessutom att fantastik ofta förenklar livet och inte tar upp baksidan med politik och absoluta monarkers ofta tyranniska sidor. Mer läskiga ledare som är villiga att offra sitt folk för mer vinningar önskas av henne. Vuxengrejer. Jag tänker genast på GoT.

Frågan om utseende hos karaktärerna hör ju starkt ihop med punkt 8. Jag har många gånger tröttnat något otroligt på de stereotypt vackra kvinnorna och de snygga/stiliga männen i olika fantasyromaner. Hur kan alla vara så jäkla attraktiva och varför envisas man med att föra över normer från vår verklighet till den fiktiva världen? Jag tycker att utseende utifrån en värderande blick (t.ex. vacker-ful) är helt ointressant i mina historier. Och själv försöker jag alltid beskriva karaktärernas yttre objektivt. När ord som vacker kommer in beror det oftast på att karaktärerna tycker om varandra, utifrån handlingar och personlighet, inte yta. Minns att jag tröttnat på flertalet

När det kommer till att försköna ledarnas roller och politiken, håller jag med om att man ju vill se den andra sidan. En stor del av handlingen i mina böcker handlar just om hur svårt det är att vara i en maktposition (särskilt när man inte vill leda) och behålla den. Och vilken grymhet som ofta krävs för att vara envåldshärskare.

 

4. Vetenskaplig noggrannhet

Även fantasy måste förhålla sig till vad som är vetenskapligt möjligt. Monster är ofta dåligt designade utifrån ett evolutionärt perspektiv och hjältar trotsar ofta naturlagarna på ett sätt som mest är slarvigt, tycker Jemisin. Magi är förstås inte realistisk, men användningen av den kan dock vara mer eller mindre rimlig.

Research är otroligt viktig inom high fantasy, det tycker jag med. Just därför får man verkligen se till att sätta sig in i till exempel hur snabbt man kan resa (på hästrygg, på ett skepp och så vidare), hur strider går till och vapen tillverkas. Bakgrunden som världen vilar på måste vara stabil. När man bygger sitt magisystem är det också rimligt att fundera på en rad saker i detalj, som hur magin uppstått, hur den är beskaffad och hur det går till när man använder den.

Min idé utgick ifrån att magin är en slags länk mellan naturen och människorna, där vissa människor har förmågan att ta hjälp av naturens krafter. Det är inte en jätteoriginell idé, men jag gillade tanken på att det man gör mot naturen ger direkta effekter. Särskilt om man utnyttjar eller skadar den. I mina böcker är det även så de flesta monster skapas.

 

3. Mänskliga samhällen med verklighetstrogen komplexitet

Lite som förenklingen kring politik (punkt 5) menar Jemisin även att man ofta gör det enkelt för sig när det gäller den sociokulturella uppbyggnaden. Mångfald är ett viktigt ord här. Riktiga samhällen utgörs till exempel av en smältdegel av olika folkslag. Olika länder handlar med varandra och då byter man ibland även gener. Och det finns gamla, fattiga och handikappade människor. Likaså kommer ungefär hälften av befolkningen vara kvinnor, och alla män och kvinnor kommer inte vara intresserade av det motsatta könet.

Sådan här representation som Jemisin pratar om är väldigt viktig för mig i mitt skrivande. Det finns en mångfald av olika folkslag representerade i mina böcker, också bland huvudrollerna. Heterosexuella förhållanden är inte normen och några av de viktigare rollerna innehas av äldre personer. Och alla karaktärer råkar inte vara supersnygga! Haha!

 

 från 2014 och om film, men har ändå en poäng i sammanhanget

 

2. Livet efter…

För mycket fantastik följer samma mall och slutar på liknande sätt. Enkla moraliska slut och historier som avslutas när det är som mest intressant. Varför kan inte historierna istället börja där den första hjälten misslyckades, eller där världen håller på att återhämta sig efter ett storskaligt krig? Där till exempel den viktiga artefakten visar sig inte fungera, men hjälten fortsätter låtsas som den är rätt hjälte ändå? Det är frågor Jemisin ställer sig.

Min trilogi utspelar sig femton år efter det att den “onda” sidan vunnit. Man får veta precis hur illa det kan bli om fel personer tar makten och om de som skulle kunnat vara hjältar inte räcker till. Hur samhället snabbt kan förändras från en lugn demokrati till ett angivarsamhälle utmärkt av förföljelse, dödsstraff för oliktänkande och våld.

 

1. Mer fantasi!

Det här handlar om att utnyttja det faktum att man faktiskt skriver fantastik och alltså har alla möjligheter i världen att hitta på allt möjligt fantasifullt, fantastiskt, spejsat, galet och häftigt. Bryta sig loss från konventionell kultur och myter, för fantasy måste inte utgå från traditioner. Hitta på mer! helt enkelt. Bre på med fantasin och låt den flöda!

 

Det här känns som passande slutord från Jemisins intressanta och tänkvärda genomgång av de tio teman hon tycker fantastiken borde ta upp mer! Och visst kan vi alla som skriver fantastik ta till oss och inspireras av alla fantastiska möjligheter vi har att 1. Skapa storslagna berättelser i en genre som har få gränser, 2. Vara föregångare i att skapa karaktärer som representerar olika kön, personligheter, sexuella preferenser, ursprung, åldrar, väsen, monster ja you name it!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *