Det djupa andetaget innan man hoppar

Någon gång måste man sätta punkt. Det gäller till exempel när man ska ge ut en bok. Till slut måste man dra bort fingrarna från tangentbordet och sluta leta bättre formuleringar. Jag börjar närma mig det ögonblicket och fan vad läskigt det är! Att släppa ifrån sig ytterligare en text. Och kasta sig in i allt det som följer. Man får ta ett djupt andetag helt enkelt. Och hoppa. Gandalf knows his shit!

Så här kan man också spendera nyårsafton. Halsfluss, men lite lyx ändå, hehe 

Så har ytterligare ett år passerat! Att fira nyårsafton är för mig ungefär som att redigera text eller träna. Jag har alltid tyckt att själva tolvslaget är ödesmättat. Jag är en person som sällan blir nöjd med saker jag själv presterar. Det handlar om att jag söker utveckling, jag vill framåt. Tidigare i livet handlade det mycket om både dåligt självförtroende och låg självkänsla, två områden jag medvetet och under lång tid arbetat med att lyfta upp och delvis lyckats med. Självkänslan är bra, självförtroendet vacklar ibland. Så, nyårsafton blir ofta en sån tidpunkt då man summerar – vad har jag egentligen gjort i år? Och snabbt därpå, vad har jag inte gjort? Inte hunnit? Inte klarat av? Efter ett träningspass minns jag ofta de övningar jag inte tyckte jag presterade så bra på, istället för majoriteten andra som jag utförde riktigt bra. Likadant är det med mitt skrivande. Det tar tid att redigera när man vill att det ska vara perfekt. Som egenutgivare känns det dessutom otroligt viktigt att erbjuda språklig proffsighet, men till slut måste man ändå sätta punkt. Och tillåta sig att vara nöjd över det man faktiskt utfört.

Om 2017 var en nystart tror jag på 2018 som en fördjupning och ett stanna upp-år. 2017 lämnade jag hus och tvåsamhet. Flyttade in i hyresrätt. Sökte och upptäckte sysselsättningar hela tiden utanför jobbet som på vissa sätt distraherade, på andra sätt hjälpte mig att upptäcka mig själv. Utmanade mig fysiskt med hinderbanelopp och långa distanser i löpningen som jag inte ens varit i närheten av tidigare. Såg Harry Potter på teater i London. Åkte på träningsresa utan att känna någon i gruppen. Och sen kom resan till Trysil med träningsgänget i mitt hjärta, Nordic Military Training. Där jag övervann många rädslor i vattenfallen och bröt ihop både fysiskt och mentalt i långa traillöpningen i fjällen, men ändå lyckades ta mig i mål. Det var också året jag åkte till bokmässan för första gången och på något sätt gav mig själv tillåtelse att känna mig som en riktig författare. Då hade jag också tagit steget att byta från en mentalt nedbrytande arbetsplats till en deltidstjänst där jag får må bra på jobbet varje dag. Och har energi över att ägna mer tid till skrivandet på fritiden!

Så sätter punkt för 2017 och ser fram emot ett aningen lugnare, men ändå utmanande nytt år! Och önskar alla er inspiration och mycket glädje!

Mina nyårslöften:

Ge ut nästa bok! (så nära nu)

Vara mer tillåtande mot mig själv, berömma och ta plats

Våga öppna upp för nya möjligheter och känslor

2018! Jag är redo för en fight!

2 thoughts on “Det djupa andetaget innan man hoppar

    1. Hej! Vad kul att höra! 🙂 Fortsättningen är på gång, planen är nu i april. Update kommer här på bloggen imorgon!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *