När jag satt på bussen idag på väg hem från jobbet och pratade med en kollega om träning insåg jag att det under en lång period inte alls varit svårt att komma iväg och träna, det är snarare svårt att inte göra det. Har kommit in i en period där det blivit mer och mer viktigt att stänga av huvudet. Önskar att det skulle finnas en på- och avknapp, men det enda som funkar är träning. Gärna så jobbig som möjligt för att tankarna verkligen ska tystna.
Vad maler runt just nu då? Bland annat bokmässan i Göteborg dit jag ska i slutet av september! Allting är nytt och jag har verkligen ifrågasatt vad jag håller på med, särskilt nu när jag insett att jag inte hinner klart med uppföljaren av Bränt Land till mässan. Hade förstås helst av allt velat ha med mig två böcker dit, men samtidigt inte släppa ifrån mig något som hastats fram. Spår av Drakarnas fjäll måste gå via testläsare och lektör, precis som första boken. Men redigeringsarbetet är i full gång i alla fall och jag strävar efter att färdigställa allt lagom till julhandeln. Hur häftigt kommer det inte att kännas att hålla inte bara en, utan två av mina egna alster i händerna!
Kommer dela monter med fyra andra författare och sitta i något så mysigt som Fantastikgränden! Om man råkar befinna sig i Göteborg kan man förutom att besöka mässan också komma på montermingel på kvällstid torsdagen (28/9) och det är gratis om man fått inbjudan. Let me know om ni vill komma på besök!
Ska bli så spännande att träffa alla bokälskare och författare på plats!
I höst byter jag arbetsplats och kommer jobba deltid, med mer tid för skrivandet. Hoppas det kan råda bot på en del av de malande tankarna om att sällan ha energi över till det jag brinner för mest och om att alltid vara förvirrad kring marknadsföringen, där man måste ligga i hela tiden som egenutgivare. Förhoppningsvis får jag också möjlighet att börja fundera på sista boken i trilogin. Kanske skriva lite annat också. Så, ser verkligen fram emot hösten!
En av de fina egenskaperna min hjärna har är att vrida och vända på något som har hänt eller ska/kanske ska hända. På tusen olika sätt. Tusen olika scenarier. Utan den här förmågan hade jag antagligen aldrig skrivit skönlitteratur, eller i alla fall haft svårt att leva mig in i karaktärer och att fantisera fram alla händelserna i mina böcker. Men i vardagen blir den här fantastiska grubblande tankeverksamheten helt utmattande ibland. Jag får inte dra in riktiga personer i min föreställningsvärld, har jag fått höra, men det är helt omöjligt. Hur mycket jag än skriker åt sinnet att vara tyst så babblar det på oavsett. Heh. Sån är jag tydligen.
Tur då att man kan glömma bort allt annat under ett svinjobbigt pass militärträning, under backintervaller i Hammarbybacken eller lite koncentrationskrävande klättring!
Har haft lite uppehåll i bloggandet under sommarsemestern, men det innebär inte att jag legat på latsidan. I nästa inlägg (“Göra upp med det förflutna”) blir det lite recap om sommarens träning!