När man ger ut sin bok och lämnar ut den för alla att beskåda bottnar det beslutet ju förhoppningsvis i tanken om att andra kan tänkas få nöje av att läsa den. Nervositeten i början bygger egentligen bara på upplevd rädsla och förväntan kring vad folk kommer tycka. Om de nu ens kommer läsa den.

Sen kommer en periods väntan, när familj, vänner och främlingar sätter tänderna i ens verk och man lägger en hel del tid på att undra och fasa och panika lite. Över vad som rör sig i deras huvuden under tiden de läser. Man kanske föreställer sig hur de ser ut (helst med lätt uppspärrade ögon) när de vänder bladen (förhoppningsvis ivrigt) och hur de håller i boken (gärna med hårt grepp som får knogarna att vitna). Det är drömscenariot, men ofta föreställer man sig också den totala motsatsen – en bok i soporna.

Så kommer äntligen den tid när åsikterna börjar trilla in, om det nu så är muntliga eller digitala kommentarer, eller till och med recensioner. I veckan som varit har Svenska böcker och Pantalaimone, två bokbloggar, levererat fantastiskt fint skrivna omdömen och det är verkligen så uppskattat!

 

Och till alla er andra som läser: tala gärna om vad ni tycker om det ni läst, det är ju för er jag skriver! På bokhandlarna på nätet finns det också ofta en möjlighet att betygsätta boken och/eller skriva ett omdöme. Om ni orkar ta lite extra tid – berätta gärna där vad ni tycker!

#bräntland #recension #bokbloggar @pantalaimonebokbloggen @svenskaboecker