Som person och som författare är jag ständigt på jakt efter nya upplevelser. Liksom jag ständigt vänder mig inåt och utforskar de inre landskapen, i form av känslor, sinnesförnimmelser och tankar, strävar jag utåt och bort i världen. På samma sätt som karaktärer behöver byggas upp utifrån motivation, rädslor, uppväxt och relationer bland annat, lever den del av mitt sinne som bygger upp världar och miljöer på upplevelser ute i verkligheten. Många gånger kan det komma från något nära inpå. Under en vandring i svensk skog. På cykelturen hem efter nattliga äventyr, när gatorna är tysta och tomma på folk och jag verkligen kan andas. När jag känner mig nästan odödlig. Får mycket inspiration från träningen eftersom jag där verkligen kan uppleva kroppens olika faser under ansträngning och därför kan plocka med mig liknelser och gestaltningar av hur olika känslor manifesterar sig i kroppen.
Känslan i kroppen när man tagit ut sig
Senast jag upplevde den där verkligen igångsättande inspirationen var på en utmaningsdag med träningsgruppen häromsisten. Vi fraktades på en liten lastbåt ut till Fjäderholmarna, vilket vi var totalt ovetande om eftersom vi bar ögonbindlar. Redan där under turen satt jag och en av mina träningskompisar och spydde ut idéer. Tänk om… en hel grupp kunde kidnappas under förespeglingen att det bara var ett event? Eller om man stannade till och efter en lång stunds total tystnad till slut tog av ögonbindeln bara för att upptäcka att man var kvar alldeles själv. Och att alla andra som suttit på båten fann sig själv i samma situation? Bara att sitta där under turen utan att kunna använda synen var utmanande och otroligt skönt faktiskt. Att skala bort synintrycken för en gångs skull och fundera på hur man kan uppleva saker och ting med de andra sinnena!
En av de bästa upplevelserna under den dagen för en skräckfantast som mig var när vi fick i uppdrag att lysa oss igenom en bunker i berget med hjälp av endast två askar tändstickor. I det totala mörkret skulle vi försöka leta efter en liten ledtråd i det dämpade skenet från stickorna. Och till min stora förtjusning upptäckte vi att det fanns fler personer där inne än vi var i laget…
Man kan ju säga att det är rätt effektfullt när en gestalt i creepy clownmask dyker upp framför tändstickans loja strimma och medan man skriker till blåser ut ljuset! Haha! Det är mumma för fantasin det! Kanske är man verkligen en fantasyförfattare när man märker hur väl man trivs i mörkret!
Snart…
Tycker det är extra häftigt när det finns möjlighet att resa och besöka andra miljöer och kulturer utomlands. När jag får ett break från vardagen och alla vuxentankar som jag aldrig annars tycks komma undan. Men innan det händer får jag fortsätta söka upplevelser på nära håll, stora som små. Utmana kropp och sinne. Insupa inspirationen och sedan omvandla den till ord. Vrida och vända på intrycken och bestämma var de bäst passar in i det jag skriver just nu. Återstår att se i vilken text de läskiga typerna i berget hamnar till slut 😉